Dagen var bra ända tills no:n, då började jag känna att jag fick svårt att andas igen. När no:n slutade sprng jag in på toan och försökte lugna mig. Gick ut ur toan och sprang in på toan igen. Kaos var vad det var, fick ingen luft. Stod och hade panik och grät för att jag inte fick någon luft. Tur att jag har så underbara vänner som fanns där och kollade hur jag mådde. Annie hjälpte mig, en riktig pibngla det där! Hon hämtade en lärare, sen kom min mamma och hämtade mig och vi åkte till vårdcentralen och de gjorde massor.
Lyssnade på hjärtat, kollan hjärtryttmen, gav mig lugnande medel, medicin, tog blod prov och massor av annat.
Mår fortfarande ganska kasst och har ont när jag andas men får hoppas på att det går över annars blir det akuten.

Idag insåg jag vilka som är riktiga vänner och vilka som är falska.